Välkommen vecka 32
Kroppen: Nu träffar man barnmorskan på MVC oftare än tidigare under graviditeten. Ibland görs ett extra ultraljud i vecka 32 för att kontrollera att barnet växer som det ska. Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite. De som har tunga arbeten kan ansöka hos försäkringskassan om att få graviditetspenning, som kan tas ut från och med nu. Graviditetspenning är till för friska gravida kvinnor som på grund av arbetets utformning inte kan arbeta. Om man ska gå någon kurs som förbereder inför förlossningen är det dags att välja detta nu.
Bebisen: Fostret väger cirka två kilo, och är runt 44 cm långt. Hos förstföderskor kan barnet redan ha lagt sig med huvudet nedåt, men om det finns gott om plats kan det även fortsätta att snurra runt. För omföderskor kan det dröja ända fram till vecka 37 innan barnet lägger sig med huvudet nedåt. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.
Egna tankar om föregående vecka: Jag mår fortfarande väldigt bra! Mitt största besvär är nog att jag är lite känslig(-are) ibland och att jag väääldigt lätt blir anfådd, trött och lite öm i kroppen liksom. Det känns tydligt att plats för mina lungor och annat har prioriterats bort av kroppen haha! Men så länge Anton är så bra som han är och lagar middagar o donar hemma så tycker jag att jag klarar mig fin fint faktsikt. Jag går o lägger mig tidigt och så, allt för att få så mycket energi på dagarna som möjligt.Bebisen: Fostret väger cirka två kilo, och är runt 44 cm långt. Hos förstföderskor kan barnet redan ha lagt sig med huvudet nedåt, men om det finns gott om plats kan det även fortsätta att snurra runt. För omföderskor kan det dröja ända fram till vecka 37 innan barnet lägger sig med huvudet nedåt. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.
Att lillen börjar bli riktigt stor nu känns! Oj så han buffar runt! Jag hade aldrig trott att det skulle kännas så HÄR mycket och tydligt faktiskt. I veckan har han även börjat med att pricka in mina revben rätt fint, känns typ som när någon petar/trycker på ett blåmärke, typ haha. Sover han aldrig?
Tankar gå mycket runt förlossningen just nu också. Jag känner mig ganska redo mentalt, med en blandning av en del oro och stor längtan. Men 8 veckor känns som en hel evighet ibland, fast vi har aldrig varit så nära som nu!